de sista dagarna i LA gick väldigt väldigt fort. Glömde ju nämna att vi blev utskällda av en busschaufför för att vi frågade ifall det var rätt buss "Jag är så himla trött på er, jag kommer ihåg er sen igår och ni frågar samma sak varje gång" och betedde sig allmänt illa. Jahapp, det var iofs första gången vi satt på den bussen, men ok.
På fredagen var vi på Warner Brothers och jag var i himmelriket! Såg massa inspelningsplatser och Vänner-cafet. wihu! Vi mötte även en gammal dam som sa Trevlig Dag till oss på svenska och Linda tänker: Men gud vilken bra engelska jag kan, behövde inte ens tänka efter vad det betydde. Denna tant hade flyttat dit för ca 50 år sedan och skulle nu iväg på lunch :)
På kvällen gick vi längs stranden bort till Venice beach, ett område jag inte tror moder skulle vilja att vi gick på men det var en upplevelse :) Det är ett ganska estetiskt område på dagarna men på kvällarna kommer alla flumm/uteliggare/hashrökare fram så det var, lite annorlunda men intressant :)
Lördagen satte vi oss på bussen igen för att komma fram till en outlet i östra LA och shoppa upp de sista pengarna. Och vi kom fram till att vi var de enda vita i detta område, bara en massa mexikaner som knappt pratade engelska. Jag tror även vi åkte förbi LA största hemlös-området, uppradade längst trottoaren. Men de var väldigt etablerade med parasoller ett x antal kartonger, tältstolar osv. Det såg ut som ett smalt och långt festivalområde. Jag borde ha tagit bild och visat, med tanke på vilka bilder jag har tagit under resans gång just för att visa vilka kontraster det finns. Allt är inte bara guld och gröna skogar... Jag har under resans gång gett bort många småmynt och halva ciggpaket. Donerade även 21 dollar till en boys and girls club som hjälper barn som växer upp på motell. Bra Kim, tack tack :)
När vi kom tillbaka till hostlet mötte vi några australiensare som åkte med på bussen, LA är stort men det var där de valde att bo. Så vi sa hej och hejdå än en gång, innan vi styrde våra fötter mot rummet för att packa... :( Och det var ett projekt må jag säga.. Phu.. och tungt blev det :)
4.30 på söndag morgon ringer pappa och väcker oss och vi åker till flygplatsen, trött som fan. 8.16 skulle flyget gå men strax efter 8 har fortfarande ingen boardat planet.... halv 10 lyfter vi, 1 timme och 15 min försenat vilket betydde att vi skulle bara ha en timme på oss att byta plan i Chicago. Strax efter kl 15 (chicago tid, kl 13 i LA) landar vi men vi kommer inte av förrän vid 15.30. Ohare är världens 4e största flygplats så det var bara att lägga benen på ryggen och springa. Och vi som tänkte äta, gå på toaletten och göra lite taxfree, det var ju bara att glömma!! Först ställde vi oss i fel kö (men alla stod där så trodde det var rätt) Igenom säkerhetskontrollen och vi är vid gate 10 och vi skulle till 15. Sista uppropet för vårt flyg i högtalarna och kan säga att vi var de sista på :)
Flygresan hem var sådär, hade en gubbe bakom mig som antagligen inte satt bekvämt eller kunde med touchscreen för mitt säte gungade i 9 timmar och jag var för trött för att ens säga till honom.......
Strax innan kl 8 måndag morgon landar vi och vi åker till jobbet för att äta frukost, riktigt frukost med mörkt bröd med en massa ost på!!! Min väska har mestadels alltid varit ganska tung att dra men när vi landade i sverige tyckte jag den var lite extra tung. Vid tcentralen ger jag upp och ser vad problemet är, jaha då har jag bara ett hjul! Och jag som dragit för kung och fosterland!
När man väl var där borta gick tiden ganska sakta, men nu när man kommit hem känns det som om det gick på 2 sekunder och att det fortfarande är en dröm. Jag längtar tills man skall iväg igen för det var nog inte första och sista gången. USA är ett stort land och värt att besöka alla dessa fantastiska platser. Som jag nämnt har allt varit väldigt stort och oändligt, ungefär som man hade tänkt sig fast större. Ängarna var så stora så ögat kunde aldrig se några stängsel, så korna och hästarna hade nog ett x antal hektar att beta på. Alla berg var oändligt stora och vackra. I slutet på resan så såg miljön och klimatet exakt ut som jag har som bakgrund på bloggen här.
Bästa orten vi besökte var nog Keystone, den lilla byn som var lika stor som blomstervägen i årjäng. det var ett härligt område med mysiga människor. På hela resan har vi endast stött på 2 rötägg, restaurangchefen och busschauffören. Men alla andra har varit väldigt pratglada och hjälpsamma. När vi var i Salt Lake City mötte vi ett äldre par som frågade var vi kom ifrån (efter vi frågat efter en vägbeskrivning) och det visade sig att damens gammelmormors mor kom ifrån sverige från början och hade emigrerat till Minnesota. Och det är bara en av många möten vi gjort!
Chicago är värt att besöka igen, LA är lite för stort och smutsigt men ändå en ganska intressant stad med väääldigt många olika människor!
Det blev ingen bild på Hollywood-skylten men vi såg den när vi åkte bussen med den otrevliga chauffören
När vi åkte från Las Vegas till LA fick vi alla whiteboard pennor att skriva och rita ner vad vi alla kom ihåg från resan och det var fantastiskt kul må jag säga! Sedan gick Ryan och läste upp vissa saker och det var ännu roligare. Inte varje dag man får tillfälle att kladda ner bussfönster, inte varje dag man FÅR GÖRA det :)
Har glömt nämna en händelse i Las Vegas.
Första kvällen skulle Ryan ta runt oss på en liten citytur i bussen efter middagen på Buca di Bepo. Han nämner att han känner sig lite krasslig av maten han fick men inget mer än så. Under tiden har pratar i micen om olika hotell och platser hör man hur han kväljer sig och får sura uppstötningar.. Tillslut ger han upp och ber Jerry (busschauffören) att köra åt sidan och släpper av honom. De som sitter på den sidan av bussen utbrister att han kräks.. Uäöääkk... Vi kör runt kvarteret och parkerar. Flera kommer fram till Jerry och frågar hur det går med honom, ifall han behöver hjälp. Inga problem säger Jerry, han är inne i butiken här och torkar av sig. Efter 10 min kommer han tillbaka och säger i micen: Gissa vem som avbröt ett bröllop klädd i spya?! Jomen visst jag! Han tycker självklart detta är enormt pinsamt och att det kommer vara årets pinsammaste berättelse.
När Ryan hade varit inne i kapellet hade han även talat om för brudparet om oss och de tyckte att vi skulle komma in och vara deras vittne. Lite kul tyckte vi och följde med in. Men så var inte riktigt fallet... När vi slår oss ner kommer en Elvis-kopia ut och sjunger för oss. När han är klar ropar han upp Bryan och Rachel (Han bara säger dessa namn o dessa två från bussen känner inte varann sådär jättebra) OCH VIGER DOM!
Då är hela den här kvälj/spy/avbröt ett bröllop-grejen en stor överraskning och det var riktigt kul!
En dag i las vegas åkte vi även Helikopter! Grymt! Över Hoover dammen och genom västra grand canyon :) vi stannade även för en liten matbit och ett glas väldigt gott champagne!
Nu är man då hemma i vardagen igen.. Men om 7 veckor har man semester igen och de ska bara spenderas ute i Näs hemma i Värmland!
over and out
