Livet är bra underligt

Fick idag höra att min sambos vän syster hade tagit sitt liv. Bara av att höra de orden hugger i hjärtat på mig. Jag funderar på om man kanske ska omvandla orden istället? Omkommit i en psykisk olycka. För det är ju det det är.  En psykisk olycka.
Läste någonstans där de jämförde detta med en fysisk olycka. En trafikolycka. Något fysiskt som kommer som en smäll och inget man kan styra över även fast man själv sitter vid ratten. Som en psykisk olycka. Jag vet själv hur blockerad en hjärna kan bli när man ligger på botten. Även fast det är min hjärna som jag annars kan styra över. Men i en psykisk olycka kan man inte styra hjärnan. Allt bara, händer. Händer så fort.

För mig är du en levande ängel. Och jag kommer prata så mkt om dig när vi får barn. De ska växa upp med en egen tro, men att ha bild på en riktig ängel -det är det inte många som har! <3

Jävligt dålig film!

när jag tänker på dig när jag fick se dig ligga fridfullt med ett litet leende, så dras jag tillbaka till just den gången. Tidpunkten, lukten, stämningen. Jag vill säga rakt ut : Nej. Hur kan min lillebror va borta? Det är omöjligt. Det är verkligen helt omöjligt.
Hur kan ett liv bara slockna? Ta slut så abrupt? Hur kan någon som Älskade livet ta sitt liv?
Jag drömde i helgen om dig. Det var veckan innan din bortgång. Jag fick en vision om att du skulle dö. Jag Sa till dig att du måste stå ut! För det går över!
Tänk om jag bara hade kunnat sagt det till dig, det går över. Hade du varit vid liv nu?

Det är en konstig känsla. Som inte går att beskriva. Världen vänds upp och ner, hjärtat bultar och en dammsugare suger bort mina lungor.

Konstiga tankar får jag ibland. Om jag tänker extra länge, extra hårt, så kommer du tillbaka...

Det här börjar kännas som en jävligt dålig film utan avslut. Tänk om detta var ett manus, då hade jag kunnat kasta manuset och börjat om på nytt. Där vi hittar dig i tid och du överlever och kämpar vidare....

Jävligt dålig film!

när jag tänker på dig när jag fick se dig ligga fridfullt med ett litet leende, så dras jag tillbaka till just den gången. Tidpunkten, lukten, stämningen. Jag vill säga rakt ut : Nej. Hur kan min lillebror va borta? Det är omöjligt. Det är verkligen helt omöjligt.
Hur kan ett liv bara slockna? Ta slut så abrupt? Hur kan någon som Älskade livet ta sitt liv?
Jag drömde i helgen om dig. Det var veckan innan din bortgång. Jag fick en vision om att du skulle dö. Jag Sa till dig att du måste stå ut! För det går över!
Tänk om jag bara hade kunnat sagt det till dig, det går över. Hade du varit vid liv nu?

Det är en konstig känsla. Som inte går att beskriva. Världen vänds upp och ner, hjärtat bultar och en dammsugare suger bort mina lungor.

Konstiga tankar får jag ibland. Om jag tänker extra länge, extra hårt, så kommer du tillbaka...

Det här börjar kännas som en jävligt dålig film utan avslut. Tänk om detta var ett manus, då hade jag kunnat kasta manuset och börjat om på nytt. Där vi hittar dig i tid och du överlever och kämpar vidare....