söndag 30 september 2012

I still feel the same way I did when I was 17
I still look over my shoulder waitin' for the world to change

jag brukar vara ganska duktig på att svara och ta mig tid till när folk hör av sig. men på sistone har det liksom inte blivit av. jag har lovat linnea att höra av mig i en veckas tid, det ligger fortfarande obesvarade sms i telefonen, mail i fb. men orka liksom. jag försöker få till så mitt liv kan fungera så normalt som möjligt. och att då höra av sig ligger tyvärr inte på första prio plats. första prio plats är att ta mig till jobbet varje dag, även fast jag vill gå andra hållet. även fast jag känner sådan ilska mot min s.k. bror, påverkar han min vardag trots allt. och jag hatar honom ännu mer för det. jag hatar honom för att han har fått mig att kräva mer utav mitt liv. jag var rätt nöjd faktiskt innan, tog allt som det kom. men nu har jag fått tillbaka den där paniken som jag hade när jag var 17. jag måste hinna

And I wrote the book on runnin'
But that chapter of my life
Will soon be done
I'm the king of the great escape

lördag 29 september 2012

Jag ser nu på greys anatomy och blir påmind om hur mitt liv såg ut sist jag såg på det. Jag njöt i fulla muggar, precis avslutat min drömresa och jag surfade på regnbågen. Sen var det någon idiot som bestämde sig för att lämna mig, min familj, min släkt, vänner och bekanta. Det var en på SPES för ett tag sedan som nämnde att skulle NN komma tillbaka skulle hon med glädje slå ihjäl honom för all smärta och elände personen ställt till med. Och lite så känner jag. Vill skrika rakt ut hur JÄVLA dum i huvudet min bror är!!!
Jag önskar jag levde i en drömvärld. I en film, i en serie. För där dör dom inte på riktigt!! Där försvinner folk "på låtsas" Och jag kan säga att när jag nu sett Private Practice, Criminal Minds och Greys Anatomy så suger dom rejält. För allt är bara fejk!!! Man kan inte rädda alla liv, och när man dör så dör man och kommer aldrig mer tillbaka och visas aldrig mer!
Och jag som hade hoppats på en tillflyktsort i tvn....

lördag 22 september 2012

har inte sådär enormt mkt att säga idag. förutom en sak:

Till er som någon gång tappat livsgnistan och tycker att det gör för ont för att leva, det är för svart och för mkt kaos för att orka med vardagen, till er som leker med livet med 49 tabletter istället för 50, till er som helst av allt vill försvinna för att göra livet enklare för omgivningen. Bara så ni vet, den stora smärtan som ni har inom er, den stora ångesten och hålet som bara blir djupare och djupare, kommer att bli så mkt tyngre för era anhöriga om ni väljer bort oss. Jag har känt av båda sidorna och tro mig det jag känner nu är så mkt värre.  Så gör dina nära och kära en tjänst -kämpa vidare

onsdag 19 september 2012

..and then.. life just... happen

jag försöker skapa mig ett drägligt liv som möjligt. jag försöker se till att min bror inte tar upp allt för mkt i min vardag. för det gör han, hur mkt jag än anstränger mig.  häromkvällen kom jag på mig själv i tankarna att jag vägrade acceptera detta, jag har INTE skrivit på att detta skall ske i mitt liv!!! jag går liksom inte med på det. fast min hjärna vet ju... jag satt idag och rensade bort alla "EMO-låtar" på min mobil. och Winnerbäck. jag vill aldrig höra en ton komma från hans gitarr igen! jag minns själv hur det var när jag själv mådde dåligt, inte gjorde han det ljusare för mig utan såren blev bara fel. så bort med han!

men hur är det möjligt, att en person som sårat mig och många andra så ofantligt mkt, kan ta så mkt plats i vardagen? hur kan jag sörja någon, lägga ner så mkt ofrivillig energi på någon som tagit en kniv och svetsat fast den i mitt hjärta? För vad jag har lärt mig (för att kunna leva) ska man inte slösa någon energi på någon som sårat en. man ska "sålla" bort dem som gör dig illa och inte ägna en enda tanke på denna person. Gud vad jag önskar att det var så lätt....


Meeeen till något roligare. Min skiva har äntligen kommit. Har väntat i 2 år på den :) och hon lyckas varje gång. hon lyckas alltid göra något, anorlunda. visst, halva albumet var jäkligt skrikigt och stressande men jag lär väl mig att tycka om dem tillslut som vanligt! Något jag tycker är väldigt underligt är att varje gång ett album släpps, så passar den alltid in på min livssituation som är för tillfället. och så har det varit sen hennes 2a album. skumt det där!

torsdag 13 september 2012

Jag börjar bli lite åksjuk av all denna berg-och dalbanan. En tanke for förbi förut "tacka jag honom tillräckligt vid julafton osv osv" har ingen större betydelse egentligen just nu men tyvärr kan jag inte styra vad som kommer in. Jag kan bara styra hur jag.ska hantera de..
Har sett på Ghost Whisperer ikväll, många avsnitt på raken. En konstig blandning av känslor. En frustration blandat med någon hopp-känsla.. Så det har gjort både ont och lättnat att se men slutligen skönt att "aktivera" sig... Har lite halsont å fryser så har gjort minsta möjliga ikväll enbart för att bli frisk. Jag MÅSTE bli frisk!
Gnajt

torsdag 6 september 2012

med huvudvärk orkar inte starta datorn att skriva, men skriver från mobilen. <br>
Har haft en konstig känsla i veckan, en känsla utav lugn, men min hjärna tycker väl att jag behöver en paus från all smärta. Idag var jag på Spes. Talade om hur jag upplevde dokumentären om trafficking och sexhandel (1,5 h lång men fick se en kort version på 30 min dagen efter) Det är ett sådant stort problem och jag brukar bli berörd av sånt men, nej, jag kände inget utan jag skiter fullständigt i hur de har de.. Själv tyckte jag det är en konstig aspekt att se de på, men... Min kropp är fylld med sådan saknad och smärta att det är fullt. Min kropp kan inte hantera mer, kan inte ta in mer. Hon som håller i det nämnde att när hennes son gick bort fick hon även veta att hon skulle bli mormor. En väldigt stor sak att glädjas åt. Men hon kunde inte ens känna de... Så, det är nog så. Smärtan och saknaden står mig upp till halsen så; något mer går knappt in...
Hade en vän på fb som skrev på min status idag att det är det första positiva jag skrivit sen de hände. Hon mena nog inget illa, men samtidigt kändes det som om hon tror att det har gått över... Det har inte gått över, utan jag lär mig att leva med det.. En annan vän säger på jobbet att det märks inte på mig, att jag är som vanligt. Både på gott och ont känner jag. Bra för att det tyder på att jag sköter mitt jobb och har en Yes I Can attityd vilket vi måste ha. Men å andra sidan kan jag bli lite arg för hon har ingen aning om hur jäkla svårt det är att göra sitt liv och sin vardag så dräglig som möjligt. Jag ska räcka till för mig, jag ska räcka till på jobbet, jag ska räcka till i förhållandet och räcka till för familjen och ibland kan det bli ett projekt.
Min avdelningschef är den enda på jobbet som jag kan känna mig ganska ok med. Han är den enda som inte frågar Hur Är Det idag, utan han ger mig bara en menande klapp på axeln och bara en sån enkel sak kan lätta det lite. Han är den enda som sagt rakt ut att "jag har ingen aning om hur de känns så jag kan inte förstå" Många frågar Hur Är Det Idag, svaret kommer alltid vara det samma men i olika mängd..
Detta var mina ord för idag, imorgon ny dag som jag ska fylla med liv (eller rättare sagt fylla minibarerna med mer sprit)
Nu måste ja sova! Men det sägs att P!nk har uppträtt på en gala så måste först se ifall de finns på Youtube :)

söndag 2 september 2012

idag har det varit en konstig dag, ungefär som om känslorna förstår idag att du är borta. eller så är känslorna bortkopplade för en stund för att jag ska överleva detta. eller så känns det som att du har övervakat mig idag. vet inte om det är du på min axel eller om det är chocken som mildar till det lite.

idag mindes jag dig med humor!

Kan verka lite makabert och morbid, men den som vill och känner sig redo, här finns din röst. din röst kommer vi alltid ha inom oss, din närhet kan vi alltid känna, vi kan alltid se dig på bild -men vi kan inte höra se och känna dig på samma gång.. thats the only different


Tala Medan Du kan -Kennys blogg
Radioklippet om Kennys syn på biskopens yttrande