I still feel the same way I did when I was 17
I still look over my shoulder waitin' for the world to change

jag brukar vara ganska duktig på att svara och ta mig tid till när folk hör av sig. men på sistone har det liksom inte blivit av. jag har lovat linnea att höra av mig i en veckas tid, det ligger fortfarande obesvarade sms i telefonen, mail i fb. men orka liksom. jag försöker få till så mitt liv kan fungera så normalt som möjligt. och att då höra av sig ligger tyvärr inte på första prio plats. första prio plats är att ta mig till jobbet varje dag, även fast jag vill gå andra hållet. även fast jag känner sådan ilska mot min s.k. bror, påverkar han min vardag trots allt. och jag hatar honom ännu mer för det. jag hatar honom för att han har fått mig att kräva mer utav mitt liv. jag var rätt nöjd faktiskt innan, tog allt som det kom. men nu har jag fått tillbaka den där paniken som jag hade när jag var 17. jag måste hinna