vad är det i dödsfall som väcker människors intresse att helt plötslig skicka vänförfrågningar på sociala medier?
I somras fick jag de mest konstiga förfrågningar från människor jag aldrig ens hade mött..
Nu ser jag att samma saker sker för andra.. för vilken sak? är det endast för att visa att man är med en, att man stöttar? eller är det endast för att gotta sig i andra tragedier, för att få det bekräftat att man har det så mkt bättre?
jag vet inte.. men sinnessjukt är det.
när jag är på jobbet är jag i en annan verklighet. men hur länge skall det "skalet" hålla?
hur hade min verklighet sett ut om min bror fortfarande var i livet? perfekt. perfekt hade det varit. för jag kan inte se nåt annat. jag hade inte behövt kämpa för att vakna, för att äta, kämpa för att skratta. jag hade bara njutit av det perfekta livet jag hade önskat mig. men någon idiot bestämde sig att slå hål på mitt drömliv.
jag saknar att ha ett syskon. man tänker inte så mkt på det när de är i livet, men när de är borta tar de upp all ens tid. häromdagen gjorde vi kladdkake muffins... när jag vispade ihop ägg och socker kom jag att tänka på en kväll när jag och Kenny var ensamma hemma. Han hade lärt sig gjort "äggtoddy" på dagiset... och vi vispade ihop ägg och socker och slickade i oss ALLT :D haha... en sån happening skulle jag vilja påminna honom.. "Minns du när...."
Sen får jag en käftsmäll som säger "HA HA det kan du inte, pillutta dig!"
på nåt sätt känner jag mig så nära dig, närmare varandra. är det för att du ser mig? eller hör du mina tankar? försöker du besvara dem?
eller är det bara mitt sjuka sinne som försöker lugna mig, för att jag inte skall gå sönder?
jag får dippa. jag får tycka synd om mig själv. jag behöver inte alltid vara glad och full av energi. med positivt tänkande. jag får vara ledsen.
Imorgon är det annan dag, en bättre dag.
