arg

tårarna rinner ner och det gör ont. det spelar ingen roll hur "logiskt eller rationellt" jag kan tänka ibland för det gör fortfarande ont och du är fortfarande borta. jag hatar dig samtidigt som jag älskar dig så. jag har fortfarande inte riktigt vågat läsa dina mörka sms du skickade mig sista tiden. är rädd att jag kommer att tänka "jag borde ha förstått, jag borde ha läst genom raderna" förståndet vet att jag inte kunde göra något men känslorna säger annorlunda.
förra veckan hörde jag att syskonrelationen är den längsta relationen man har i livet. vad som ett slag i magen när jag hörde det. för du valde att förstöra den! 

En av hans bästa tjejkompisar skrev ett sådant vackert inlägg på hans fbsida idag. och det var så, så Kenny, över det hela

jag vill bara skrika rakt ut hur dum i huvudet du är för att du gjorde så här mot oss. du tänkte alltid på alla i din omgivning, varför slutade du med det? minns du inte när Mia dog? hur ledsen du blev? om du tar den ledsamhet du kände då och gångrar den med biljoner -så känner jag, så känner vi. jag önskar att jag bara var bekant med dig för då hade livet kunnat bli någorlunda normalt efter. samtidigt är jag glad över att just du av alla var min bror..... Att skriva var, gör så ont...

och det spelar ingen roll hur mkt jag skriver, hur mkt jag skäller på dig för du är fortfarande borta.

en permanent lösning på ett tillfälligt problem

So long ago
Another life
I can feel your heart beat

It's not a dream
Remember us
I can see it in your eyes

We'll find our place in time
A place in time beyond the sun
We'll find our place in time
A place in time to call our own