Försöker lugna mig själv genom att fråga mig själv: är det viktigt för mig att andra är stolta över mig? Hur skulle jag må om man "tog bort" det? Svaret är nog att det är inget jag tänker över. Jag bryr mig inte värst mkt, huvudsaken är ju att JAG är stolt över mig själv.

Jag hade precis lagt mig ner och som blixten (i vanlig ordning) tänkte jag på att jag kommer aldrig få höra honom sjunga, eller hålla ett tal inför större folkmassa... Jag kommer aldrig få säga hur stolt jag var över honom och hur stolt jag är över att ha honom som bror. Och det stör mig, så enormt mkt! Och så tänker man "tänk om jag hade sagt det till honom hur stolt jag är, hade jag kunnat hindra det?" men min hjärna vet mkt väl att det hade jag inte..

Men jag var stolt Kenny, och ÄR.. Även fast jag inte vill ha nåt med dig att göra så är du ändå min lillebror och saknaden går inte att beskriva