för långt borta för en kram...

det kommer alltid att finnas ett före och ett efter. men var är gränsen. före usa? efter usa? eller efter 1 juli? 

mayaindianerna spådde en domedag år 2012. jag har en liten fundering om att 2012 är generellt kasst år för många, på ett eller annat sätt. man blir arbetslös, man separerar, en vän/släkting/barn/syskon går bort.

Jag har redan haft domedag 2012. 2012 kommer alltid förknippas med USA, Terra Nova och min bror som blev en fjäril. 2012 kommer vara mitt bästa år samtidigt som det värsta året jag nånsin kommer gå igenom.
Döden har varit nära många gånger, bekanta och vänner och släktingar. men detta skulle ju inte hända vår familj?

jag vet att man inte kan undgå det man känner. känslorna finns där. förr gjorde jag allt för att slippa känna, var alltid på högvarv, hade alltid något att göra just för att slippa känna. men jag vet också att med facit i hand blir det värre om man ignorerar dem. hade jag vart som förr hade jag gjort allt för att slippa sitta hemma själv. hade det vart som förr hade jag säkert suttit hemma hos nån och snackat skit å sett på film -enbart för att slippa känna den smärtan jag gör. men förr visste jag heller inte vad det var för smärta. men nu vet jag varför det är så tungt, varför det är så tungt att andas. så jag låter känslorna komma, jag vet att det jag känner är rätt, jag kan sätta ord på dem. jag kan räta ut dem. och jag kan också välja hur jag ska handskas med dem. förr var det bara ett enda stort trassel. nu kan jag vara medveten om här och nu. känna hur det känns när jag ligger här i soffan. hur det känns i lilltån. jag kan känna hur jag upplever det jag ser på tvn (just nu är det Inception som visas, som om det är så himla enkel att förstå hehe) jag kan registrera ljuden som kommer utanför fönstret och jag kan höra hur Stella sover och springer i sömnen. allt detta registrerar jag samtidigt som jag känner smärtan inombords -just enbart för att kontrollera smärtan.

jag är nog inte ensam om att man önskade att man kunde blunda så ofantligt hårt att tiden spolades tillbaka. men det går inte. man tror att om man andas lite lite lite hårdare, tar det där extra andetaget så kommer han tillbaka. men de där extra andetagen tar jag för dig lillebror.